Att minnas en av kryssningshamnarna

Mötte precis våra kära grannar på gården när jag stod och krattade löv efter att de varit och “backpackat” i Thailand, inte två v eller tre veckor utan tre månader.  Tre månader!! Jag säger då det…dagens pensionärer de sitter då inte still…Ska bli skoj att höra om deras äventyr.

Det är ju egentligen inte förrän när man är hemma och berättar om sin resa och kikar igenom sina bilder som man faktiskt smälter den fantastiska resa man varit med om. Jag “smälter” fortfarande förra kryssningen och minns den och tar den ännu närmre hjärtat nu när det blivit kallare igen.

Idag tänkte jag berätta om ett av de stoppen vi gjorde på kryssningen i Karibien, nämligen Tortola.

Jag och maken hade varit där en gång tidigare då vi passade på att simma med delfiner och bland annat mötte den här piraten….

Nu var jag tillbaks igen i Tortola men begav mig iväg på egen hand då maken behövde stanna kvar ombord och jobba. Jag hoppade på en taxi som stod vid piren och väntade på att fyllas och hade siktet inställt på en enda sak- stranden!

Om ni inte känner mig så kan jag med ett enda ord beskriva mig själv som soldyrkare. Ni förstår det är när jag lapar sol som jag suger in energi för hela året! Sen tycker jag ju att allting blir så mycket roligare när huden blir så där vackert “solkysst”….och sen den den avslappnade känslan man har när man ligger solvarm och viftar med tårna i sanden- det är livet!

Taxiresan tog oss ungefär 20 minuter till stranden, det gick mest uppåt och sedan gick det nerförs- en liten “nära döden upplevelse” får jag nog ändå erkänna att det kändes som ibland alla backar.

 OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 Men det gick bra och taxichauffören fick dricks enligt skylten ovan…

Sedan var det bara för mig att hitta en plats till mig och min handduk. Somnade en stund, badade massor och läste min bok. Sedan gick jag upp till den här baren för att köpa mig några Quesadillas och en svalkande Coca Cola. Så gott!

IMG_0315

Efter ett par timmar var det dags att åka tillbaks igen. Det praktiska med kryssning är att man kan kika på handdukarna efter folk som kryssar med samma rederi. När man ser att det börjar försvinna randiga handdukar, då vet man att det är dags att börja röra sig tillbaka. Båten väntar aldrig ifall man är sen tillbaka så det gäller att ha koll på tiden, så vet ni det. Jag träffade (som vanligt) en massa trevligt folk på stranden och i taxin, vilket gjorde mig stranddag ännu mer ljuvlig. När jag kom tillbaks ombord mötte jag upp de andra fruarna på soldäck som lagom till att jag kom tillbaks hade beställt in en flaska iskall Prosecco. Ja, jag vet. Jag har det förbaskat bra!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

IMG_0310 IMG_0311 IMG_0313 IMG_0316